Träna i Sälen

Träna i Sälen är en blogg om träning och psykiskhälsa. Från början hade denna blogg en annan inriktning. På min träning, mitt arbete inom träning och hälsa och familjelivet med man och två barn i vackra Sälen. Men för 4 år sedan fick jag utmattningssyndrom blev sjukskriven och jag skrev inte så mycket här längre. Senare kom också diagnoserna bipolär typ 2 och fibromyalgi. När jag blev sjukskriven läste jag mycket andras bloggar och inlägg, för att förstå mig själv bättre och i ett försök att inte känna mig så ensam i alla diffusa symptom. Det gav mig så mycket och har varit så viktigt. Därför har jag börjat skriva om min egna psykiska ohälsa och min återhämtning med träningen i fokus som ett viktigt verktyg. Men jag vill också starkt understryka att mår man dåligt är vilan fortfarande basen i återhämtningen. Den här sidan är för dig som förhoppningsvis kan känna igen sig och få lite inspiration men även för min egen skull då jag märker att jag mår bra av att skriva av mig. Jag vill också att du ska känna att du inte är ensam. Träning är medicin! För mig, enligt forskning och för många andra. Den ersätter inte helt , men jag är övertygad om att jag mått sämre utan den. För det mesta tränar jag på Fjällboxen. Ett träningscenter helt byggt i trä, beläget på vår tomt, med utsikt över Sälenfjällen. Många av bilderna är tagna där.

Ljudkänslighet

Kategori: Sälen

(null)


 

 

 

 -­Kan du stänga av musiken?



-Men, det är en jättebra låt en riktig klassiker. Den här gruppen är jättebra. Visste du att sångaren vunnit…bla,bla,bla.



-Jag har svårt med ljud från mobiltelefoner pga mitt utmattningssyndrom, hjärnan klarar inte av att sålla ut bruset och då blir det obehagligt för öronen. Lättare om du kopplar telefon till en högtalare…



-Ok, jag stänger av…men det är en jättebra låt. Du ska höra refrängen…

 

Ett av de märkligaste symptomen man kan ha vid utmattningssyndrom och som jag känt varit svårast för mig och min omgivning att förstå är nog ljudkänslighet.

 

Musik utan bas, från tex mobiltelefoner, eller ljud som kommer  från olika källor samtidigt. Flera personer som pratar eller maskiner som bullrar i bakgrunden. Alla dessa hörselintryck kan kännas  obehagligt och skära i öronen. Vissa dagar är bra, andra dagar är tröskeln låg och jag reagerar kraftigare.  

 

Jag grämer mig varje gång inför att be någon sänka ljudet.  Ibland har jag tänkt  att; " jag står ut", "det är inbillning", "jag behöver vänja mig". Då har det i värsta fall slutat med panikångest.

Ljudkänsligheten verkar inte vilja släppa, medans många andra symptom har blivit bättre under sjukskrivningen.

 

Jag var på kurs i Stockholm. Det tar 5 timmar för mig att köra ner till vår huvudstad. Mina kurskamrater förundrades över min långa resa hem, och kom med förslag på ljudböcker och poddar jag kunde lyssna på under hemresan. Jag sa ingenting utan tog tacksamt emot förslag men hade varken radio eller musik inkopplad varken på vägen dit eller vägen hem.

 

Men det finns en positiv sida. Jag njuter! Jag njuter av naturens ljud istället. Gruset under skorna när jag tar en promenad, vinden som rasslar i träden, fåglarna som kvittrar, ja du vet. Det är underbara ljud och jag älskar det. Tidigare hörde jag dem inte. 

 

Tur att det finns böcker. Hittar jag en fysisk förklaring är det lättare att förklara för andra och lättare för mig att acceptera och ta det på allvar. Bla har jag läst att låga dopamin nivåer gör att vi får svårare att filtrera bort ljud och brus i vår omgivning. Den förklaringen tar jag tacksamt emot och lågt dopamin är vanligt vid en rad psykiska sjukdomar.

 

Vid sängen ligger hörselkåporna på byrån. Nej, Jag ska inte klippa ryamattan med gräsklipparen. Men de är en "lifesaver" när jag går och vilar under dagen och barnen leker högljutt på undervåningen.

 

Men det skulle nog se lite märkligt ut om jag gick ut med dem på stan. Funderar på att investera i brusreducerande  hörlurar, men har inte kommit dit än. Så det finns hjälpmedel att underlätta vardagen med, medan jag tålmodigt väntar på att jag ska kunna spela musik i bilradion på vägen ner till Stockholm igen. 

 

Är du ljudkänslig, och har du några knep som hjälper dig?

Tar tacksamt emot tips!

 

Ta hand om dig!

Med varma hälsningar Cecilia

 

 

 

Kommentera inlägget här: