Träna i Sälen

Träna i Sälen är en blogg om träning och psykiskhälsa. Från början hade denna blogg en annan inriktning. På min träning, mitt arbete inom träning och hälsa och familjelivet med man och två barn i vackra Sälen. Men för 4 år sedan fick jag utmattningssyndrom blev sjukskriven och jag skrev inte så mycket här längre. Senare kom också diagnoserna bipolär typ 2 och fibromyalgi. När jag blev sjukskriven läste jag mycket andras bloggar och inlägg, för att förstå mig själv bättre och i ett försök att inte känna mig så ensam i alla diffusa symptom. Det gav mig så mycket och har varit så viktigt. Därför har jag börjat skriva om min egna psykiska ohälsa och min återhämtning med träningen i fokus som ett viktigt verktyg. Men jag vill också starkt understryka att mår man dåligt är vilan fortfarande basen i återhämtningen. Den här sidan är för dig som förhoppningsvis kan känna igen sig och få lite inspiration men även för min egen skull då jag märker att jag mår bra av att skriva av mig. Jag vill också att du ska känna att du inte är ensam. Träning är medicin! För mig, enligt forskning och för många andra. Den ersätter inte helt , men jag är övertygad om att jag mått sämre utan den. För det mesta tränar jag på Fjällboxen. Ett träningscenter helt byggt i trä, beläget på vår tomt, med utsikt över Sälenfjällen. Många av bilderna är tagna där.

HYPOMANI

Kategori: Bipolär, Utmattningssyndrom

(null)




Jag tänker, "Jag har blivit galen på riktigt". Ansträngt försöker jag få ur mig en ordentlig mening till sköterskan på psykakuten. 

Tålmodigt lyssnar hon och talar sedan lugnt.

-Det är något som kan hända er bipolära nu när våren och ljuset kommer fram. Det kan bli för mycket för er. 

Det var så bekräftande när hon sa de orden. För det kändes så surrealistiskt att ringa läkarvården och säga, "Hjälp mig, Jag mår för bra, jag kan inte sluta skratta".

 

Om jag tänker tillbaka på alla mina hypomanier. (Dessa som gjort att jag fått diagnosen bipolär typ 2).

Har de inträffat i snitt vart sjunde år vid;

 

Medicinförändringar

Exemplet ovan var medicinutlöst. Det var en tablett stämningsstabiliserare som skulle fasas ut. Min läkare läste inte FASS ordentligt för halveringstiden på tabletten var väldigt kort och tabletten skulle tas två gånger om dagen. Jag tog den bara på morgonen. Det resulterade i att jag varje dag klockan 13 började känna humöret stiga. Först tänkte jag "Jag inbillar mig". Efter en vecka nådde det sin topp och det blev samtalet till psykakuten. 

I samband med att jag blev sjukskriven för utmattning fick jag en Antidepressiv tablett. Efter två dagar kände jag att jag fått "flow". ( skrattar lite inombords när jag hör läkare säga "ja det kan ta några veckor innan medicin får effekt") Jag tränade varje dag. Premiärpasset efter 3månaders träningsuppehåll skedde klockan 03.00 på natten till låten "Stay High" med Tove Lo. Dunkandes i högtalarna. Varannan dag åkte jag längdskidor och jag tänkte åka Vasaloppet. Tanken på att åka till Ica och handla gjorde mig så lycklig och jag fnittrade mest hela tiden.  Ja, jag kände mig hög. Inte långt efter fick jag min bipolära diagnos. 

Vid båda tillfällena har jag känt att hjärnan långsamt blir mer oförmögen att tänka sorgsna tankar, tanken blåser bort och försvinner så fort jag försöker. Allt som dyker upp i huvudet är positivt. Hur jag än försöker tänka på övergivna kattungar, svältande barn och andra saker som normalt får mig att börja gråta, försvinner dessa på en millisekund. Jag ser världen med nya ögon. En vissen blomma är fantastisk, allt är vackert, världen är vacker och jag älskar allt och alla. 

 

 

Graviditet

Jag blev hypoman vid bägge mina graviditeter. Jag tog "bobyggarinstinkten" till en ny nivå.

Nej, jag byggde inte ett helt hus. Men spenderade nätterna med att renovera och blåste ut två rum från golv till tak. Det blev superfint när det var klart. Det började med 5 timmars sömn per natt som sedan minskades till 3 timmar, tillslut slutade jag sova helt. Jag hade inte fått min diagnos än. 

I vecka 26 besökte jag läkare för jag förstod ju själv att sluta sova kan ju inte vara bra. 

Hon lade fram ett formulär " om bipolaritet" att fylla i. En helt befängd idé tänkte jag vid tillfället "läkaren är en idiot" och ljög mig igenom frågorna. Jag var ju inte sjuk jag mådde hur bra som helst, Ville bara ha en tablett för att få lite hjälp med sömnen. Så här i efterhand var hon ju en fantastiskt kompetent och klarsynt läkare.

 

Kriser eller stora omställningar som nytt jobb eller avklarade studier. 

I slutet av mina 2 års studier i Australien gick jag från trött och utmattad student från en dag till en annan, till att gå upp,pigg och energifylld klockan 04.30varje morgon. Jag började dagarna med att översätta mitt skolmaterial till svenska för att senare under dagen sätta mig framför datorn i skolansbiblioteket för att skriva ut skolans "läroplan för varje ämne och kurskod, ifall någon hemma i Sverige skulle undra eller tvivla på vad jag läst. Jag skrev ut 20 ark per dag i smyg, utan att den sura bibliotekstanten skulle märka. Så mycket fick man inte printa. Det blev 500 ark totalt när jag var klar. (Jag har aldrig behövt visa dessa, de låg och dammade i 12 år i ett förråd innan jag slängde dem)

Fördelen med en hypomani är att jag blir väldigt engagerad i ett ämne och blir väldigt påläst. De har oftast varit väldigtproduktiva. Jag lär mig saker jag bär med mig genom hela livet. Det hände vid vårt första husköp. Livets största ekonomiska investering. Men husdrömmen blev en mardröm, vi blev blåsta av en mäklare som senare var med i Uppdrag granskning. Hela nätterna spenderade jag på nätet googlade och lusläste kontraktet. På dagarna ringde jag bank, jurister, telefontrakasserade byggherren och tillslut hittade jag faktiskt ett kryphål i kontraktet och det hela slutade lyckligt.

Nackdelen är att jag varken kan släppa eller sluta. En sommar bestämde jag mig för att lära mig allt om aktier och aktiehandel. Tillslut var jag uppe på nätterna och kollade näthandeln utomlands. Då kände jag själv att jag måste lägga ner.

 

 

 

 

 

 

Sömnbrist eller helt enkelt sluta sova

Är ett enkelt sätt för mig att komma in i hypomani. Ibland kan jag ligga där på kvällarna och rulla tummarna och fundera på om jag inte ska gå upp och hitta på något kul och produktivt, man får ju så mycket gjort på nätterna när alla andra ligger och sover och ingen stör. Men förnuftet sätter nuförtiden alltid in och då tar jag mitt lilla piller så att jag kan sova gott.  Bra sömn och rutiner betyder allt!

 

 

Hypomani=kraschlandning

 

 

 

När jag läste Sportpsykologi pratade vi mycket om athletens strävan att komma in i "flow" eller att få "runners high" Känslan när allt känns rätt och den kemiska balansen i hjärnan har exakt rätt nivåer. Man är på topp, lycklig, euforisk och outtröttlig!

Jag behöver inte springa ett halvt marathon eller mentalt träna mig för att komma in i den känslan inte heller behöver jag ta droger. Jag vet exakt hur underbar den känslan är, men jag vet också hur farlig den är när man stannar där uppe för länge. Kroppen orkar tillslut inte och utmattningen och depressionen kommer som ett brev på posten. De flesta hypomanier har kraschlandat i katastrof. När jag befinner mig däruppe vill jag gärna stanna kvar där, och erkänner ogärna att jag har en "hypomani" och bör göra något åt den. Själva hypomanin blir beroende framkallande. Som tur är har jag en man som lärt sig se. Och börjar jag "jonglera avocado" eller "knäcka  kokta ägg i taket" vid frukosten ger han mig en liten fundersam blick.

 

Senast jag hade en hypomani var mitt krisår 2017. Känner mig stabil i dagsläget och hoppas att det förblir så. Summan av kardemumman är att mina hypomanier aldrig har varit värd konsekvenserna. Ärligt talat så tror jag inte heller kroppen orkar komma upp i den energi en hypomani kräver pga av mitt utmattningssydrom.  Jag tar väldigt lite mediciner då jag är så otroligt känslig. Men håller stenhårt i mina rutiner som sömnen, kosten och träningen. 

 

 

Ta hand om er!

Bästa hälsningar Cecilia