Träna i Sälen

Träna i Sälen är en blogg om träning och psykiskhälsa. Från början hade denna blogg en annan inriktning. På min träning, mitt arbete inom träning och hälsa och familjelivet med man och två barn i vackra Sälen. Men för 4 år sedan fick jag utmattningssyndrom blev sjukskriven och jag skrev inte så mycket här längre. Senare kom också diagnoserna bipolär typ 2 och fibromyalgi. När jag blev sjukskriven läste jag mycket andras bloggar och inlägg, för att förstå mig själv bättre och i ett försök att inte känna mig så ensam i alla diffusa symptom. Det gav mig så mycket och har varit så viktigt. Därför har jag börjat skriva om min egna psykiska ohälsa och min återhämtning med träningen i fokus som ett viktigt verktyg. Men jag vill också starkt understryka att mår man dåligt är vilan fortfarande basen i återhämtningen. Den här sidan är för dig som förhoppningsvis kan känna igen sig och få lite inspiration men även för min egen skull då jag märker att jag mår bra av att skriva av mig. Jag vill också att du ska känna att du inte är ensam. Träning är medicin! För mig, enligt forskning och för många andra. Den ersätter inte helt , men jag är övertygad om att jag mått sämre utan den. För det mesta tränar jag på Fjällboxen. Ett träningscenter helt byggt i trä, beläget på vår tomt, med utsikt över Sälenfjällen. Många av bilderna är tagna där.

Sömn och tabletter

Kategori: Sälen

Jag har varit beroende av sömntabletter. ( Bensodiazepiner).De bet tag i mig ganska snabbt. Sova utan dem blev en omöjlighet. Jag försökte och tog bort dem helt. Följande nätter var ett helvete med panikångestattacker och bilder likt mardrömmar som dök upp så fort jag slöt ögonen. Jag hörde dörren till garaget som öppnades och stängdes utan att någon var där. Efter 4 nätter lyckades jag få 2-3 timmars sömn. Under denna tid fick jag antidepressiva av läkaren. Efter andra tabletten blev jag tokglad euphorisk, konstant fnittrig,  pratade som programledarna på barnkanalen. Tränade för övrigt varje dag. Mat och sömn var inget jag tyckte att jag behövde. Omdömet fanns förstås där så jag såg ändå till att ta hand om mig.  - high on life en fantastisk känsla....men inte nyttig det som går upp måste komma ner. Ju längre uppe ju längre nere. 
(Det är inte normalt att reagera så här på antidepressiva men har man en bipolaritet kan detta hända och det var efter denna händelse jag skickades vidare för att få min diagnos som jag skrivit om tidigare)  
 
När jag väl träffade läkaren igen var det för att få hjälp med sömnen eftersom jag inte sov en hel natt. Fick försöka hålla mig från glädjeutbrott . Han drog ner min antidepressiva och gav mig sömntabletter igen. Så var det slut på det roliga!
 
Efter ca 3veckor började jag sova dåligt på sömntabletterna igen. ca 3 timmar per natt. Jag trappade ner dem sakta och tillslut lyckades kroppen somna in av sig själv. De tog ca 2 månader innan sömnen var stabil igen. 
 
Måste säga att jag fått väldigt bra läkarvård under denna tiden. Jag känner mig väldigt stabil idag. Världen är lite gråare men det känns bra. Topparna och dalarna är mindre och jag kan inte låta bli att tänka att det är så här normala människor känner sig. För jag känner mig väldigt normal även om jag kan sakna topparna. Och  troligtvis så är en 7 månader lång resa till ända. Nu startar ett nytt kapitel i livet. 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: